När linjen blir viktig

Tankar om livet som konstnär | Nu är jag hemma igen efter tre härliga veckor som heltidskonstnär på södra Öland. I packningen tillbaka har jag; elva färdiga skulpturer som kommer visas på en samlingsutställning nästa vecka, tre färdiga målningar där jag experimenterat med människoformer, en abstrakt vit målning som är min helt egna och ska hänga vid köksbordet när den är helt klar och en hel massa ny erfarenhet, nya beslut och drömmar.

För varje år kommer jag närmare min kärna som målare och för varje penseldrag känner jag mig säkrare på åt vilket håll jag ska gå med mitt måleri. Jord. Linjen. Enkelhet. Det direkta.

Under flera år har jag dragit åt olika håll och provat mig fram. Jordfärger eller pastell. Det direkta och enkla mot det beskrivande, överarbetade och tunga. Blivit frustrerad över min spretighet i material, färger, uttryckssätt. Omfamnat det mångfacetterade i det jag gör. Tvivlat. Tvekat. Gett upp.

I år gjorde jag äntligen den där tavlan som jag längtat efter. Den vita. Den med dom direkta linjerna. På mina skisser lät jag färgpigmenten leka istället för att styra dom. Härligt att inte behöva tänka form i måleriet. Det blir form ändå. Formen fokuserar jag så mycket på i skulpturen så det kändes skönt att få lämna den där.

IMG_6984.jpg
När linjen blir viktig.

När linjen blir viktig.