Cats and dogs

Eller snarare – typ – bara katter. Min ateljé är skapligt full med gubbar men också med katter. Ibland får man bara gilla läget och inse att dom där katterna också ska tas om hand i denna världen. Jag brottas rätt ofta med tanken att göra bara en grej. Typ bara figurer, men när jag väl bestämt mig så pockar dom där katterna på. Dom kommer in och leker med sina morrhår och små rosa tassar i min hjärna och stör alla vettiga och vuxna planer som jag har tänkt ut.

När jag började med leran för flera år sen fastnade jag med katter. Förstås. Jag hade inte några som helst ambitioner att lära mig dreja. Jag provade men tyckte det var rätt trist. Den bekännelsen skapar säkerligen ramaskri där ute i drejarsverige. Men jag ville använda leran till att uttrycka andra saker.
Det här var något som kursledaren på den keramikkursen inte hade någon som helst förståelse för.
– Meh! Ska’ru göra en katt till?! utbrast hon och himlade sedan med ögonen.
Eeeeeeehh… lät det i mitt huvud då. Ljud av syrsa och mer eeeeehhh….
Ja, hur fan tänkte jag nu? Ska jag verkligen göra En. Katt. Till?! Va ä’re för fel på mig!? För det var väl klart det var fel på mig, inte på henne. Hon verkade ha koll. Hon kunde ju dreja.

Jag hade inget svar till henne då och tolkade kommentaren som att det var superbarnsligt och verkligen inte okej att göra katter (som om det skulle vara fel att vara superbarnslig. Not!). Att man ens får vara så klumpkäftad som lärare!
Om jag hade vetat då det jag vet idag så hade jag svarat henne så här:
– Ja! För tänk för att jag ska det! Ska du göra ett blått klot till?!? (Moget svar va)

In your face! Your fury little cat face. För så här är det: Man måste undersöka och experimentera med en form eller färg tills man är klar med den. Och så här 14 år senare är jag tydligen fortfarande inte klar med katterna.

Får jag presentera Molly. Det är hon som bestämmer hemma hos mig.

molly_2018.jpg
Katter i papper, gips och ståltråd.

Katter i papper, gips och ståltråd.

katter_2.jpg

Jag funderar på att göra en serie med personliga, lite barnsliga och unika katter. Jag har ju insett att jag måste göra ett gäng katter varje år –  kan liksom inte låta bli. Jag ska också prova på nåt jag brukar dra mig för eftersom det hittills skapat massa stress hos mig och stress är något jag helst vill undvika. Otippat va. Som om alla andra bara älskar stress. Any how… Min stress ligger i att ta beställningar.

 Nu ska jag alltså ge mig själv en utmaning och jag behöver din hjälp.

 Jag kan erbjuda dig att göra en liknade tavla som nedan fast med din katt (levereras utan ram) i format 32 x 41 cm (kan skäras ner till standardformatet 30 x 40 cm) + en unik skulptur på din katt i papier maché till ett riktigt bra specialpris: 600:- (+ ev fraktkostnad) mot att jag får använda processen och slutresultat i mina kanaler. Är du intresserad? Skicka ett meddelande här så fortsätter vi kontakten via mejl. Erbjudandet gäller dom tre första som svarar, sen måste jag nog ta lite semester ;) Närå. Men jag börjar där.

Uppdatering: Oj, vilken respons! Det trodde jag verkligen inte! Jättekul och lite läskigt :D Nu har tre pers anmält sitt intresse, så jag börjar där. Men häng gärna kvar i mina kanaler och följ processen. Vem vet, det kan komma ett nytt erbjudande i framtiden.

PS: Om du skriver till via kontaktformuläret så måste du skicka med din mejladress, annars kan jag inte svara.

handmadeofkoosz_katter.jpg

5-årsjubileum

Idag har jag haft min ateljé i 5 år! 5 år av lycka, frustration, stress, lättnad, en jäkla massa släpande på prylar, roliga möten och utmaningar.

När jag för 15 år sen flyttade till Norrköping bestämde jag mig för att ta mitt skapande på större allvar. Jag hittade till Öland och började måla. Jag tog keramikkurser på kvällarna och fastnade i leran. Jag tog ett sabbatsår från jobbet och lärde mig hur en keramikverkstad funkar. Då upptäckte jag också pappersleran och att jag kunde göra karaktärer i lera. Det ledde senare till min första separatutställning.

Vissa saker tar längre tid innan det manifesteras men olika sammanträffanden förde mig i riktning mot Hallarna.

Fram till för fem år sen satt jag hemma vid mitt köksbord och pysslade. Hela vardagsrummet var som en ateljé och jag hade mest panik över all röra. Idag släpper jag röran där den är – i ateljén – stänger dörren och tar hissen ner. Samma kreativa röra kliver jag sen in i och börjar röra om i när jag kommer till ateljén efter jobbet på byrån (ja, för er som inte vet så jobbar jag även på en av Sveriges bästa kommunikationsbyråer – Byn Kommunikation i Norrköping ;).

Under dom här 5 åren har jag också vågat bli mer offentlig. Jag hade min första separatutställning i Stockholm för ett par år sen. Ett projekt som hade varit för stort att jobba med hemma i vardagsrummet.

Det är läskigt att bli offentlig och gå ut och börja visa upp sig. Men all härlighet, glädje och värme jag får tillbaka från er som ser mina alster och kommer till min ateljé gör att jag vågar mer. Det känns helt fantastiskt.

Så tack för den här möjligheten. Nu hoppas jag på minst 5 år till i Hallarna!

Innan alla väggar var på plats.  Rutan är där mitt rum är idag.

Innan alla väggar var på plats. Rutan är där mitt rum är idag.

Vänster:  En gång var golvet helt rent och skinande. Det var 5 år sen.  Höger:  Tidningsnotis från invigningen.

Vänster: En gång var golvet helt rent och skinande. Det var 5 år sen. Höger: Tidningsnotis från invigningen.

Idag.  En kreativ oas. I love it!

Idag. En kreativ oas. I love it!

Illustrationsuppdrag

I höstas fick jag en förfrågan av Svenska Kyrkan här i stan om jag ville göra illustrationer till dom. Det skulle vara till en kampanj för dop som kör igång nu efter årsskiftet. Jag har haft svårt att ta beställningar med allt vad det innebär i prestationsångest och tidspress. Men jag trotsade mitt motstånd och tackade ja till ett fantastiskt roligt uppdrag!

Vi började med en illustration till barndopet där ledorden var växande och gemenskap. Dom olika religiösa symbolerna fick vara med, vissa mer subtila än andra. Barndop innebär även en fadder och ett kalas. Till dessa gjorde jag illustrationer som går i harmoni med dopillustrationen.

Efter att jag levererat mitt material tog kyrkans marknadsavdelning vid och gjorde ut dom olika enheterna.
Nu fortsätter vi med konfirmation, vigsel och vuxendop.

dop_1.jpg

Kan du själv se vilka symboler som finns i dom olika illustrationerna?
Duvan för den heliga anden. Triangeln för treenigheten. Fiskarna. Blått är för det livgivande vattnet. Dopsymbolen. Och växterna är för hur vi växer tillsammans.

Från keramik till blandteknik

Under jul- och nyårshelgen började jag experimenterandet med relativt nya material för mig – papier maché. Jag dansar inombords varje gång jag kommer från ateljén. Jag har upptäckt att man måste ha rätt mycket tålamod med pappermassa eftersom den krymper en hel del när den torkar, men efter en arbetsdag på byrån är det meditation att sitta med en pod eller ljudbok och en pm-skulptur och lägga på lager efter lager i ett par timmar.

Jag sålde min keramikugn för ett tag sen. Dels för att jag inte använt den på länge men också för att jag märkte att mina händer inte klarar av leran så bra längre. Artosen börjar äta på mina tummar men jag måste fortsätta skulptera. Papper är lättare än lera och därför ska jag prova det ett tag nu. Så istället för att slänga saker så ska jag nu ge materialen nytt liv i formen av en fantastisk liten figur, människokaraktär eller djur.

Följ med mig på en spännande resa! Jag kommer visa det jag gör på fb och på insta.

12jan-19.jpg


Gubben på gatan

Igår såg jag den där gubben igen. Han som går på lunchpromenad i mitt område. En gullig liten gubbe som bara längtar efter att bli en figur. Jodå det gör han, han vet bara inte om det än.

Det är så det funkar för mig. Jag inspireras av människor jag ser. På något vis vill jag förtydliga deras karaktär. Dom får ett namn och en historia. Jag ger dom en värld där dom får förhålla sig till sig själva och sina grannar på ett helt nytt sätt.

DSCF1518_FB.jpg