utställning: Relationer / Antirelationer. 

Hur förhåller vi oss till varandra när vi egentligen inte vill se varandra, eller själva synas? Det kan vara på en tågstation, i en hiss eller i duschen i ett badhus. Utan att veta speciellt mycket om varandra är vi väldigt snabba på att döma och bedöma varandra.
     Precis som vi människor är alla figurer unika. Många av karaktärerna ser buttra, sura och lite frånvarande ut. Så som man själv kan känna sig. Under arbetets gång blir figurerna ”levande”. Dom gillar sällskap och står gärna tillsammans men vågar liksom inte ta kontakt hela vägen. I stället sneglar på varandra och tänker en massa saker, både om sig själv och andra. 
     Jag tror att det är igenkänningsfaktorn som gör att man faktiskt blir glad av dom trots att dom ser så sura ut. Den första figuren kom till mig under ett projekt för några år sedan. Sen dess har dom förökat sig och blivit fler. Några får namn och en historia direkt, medan andra väntar med att visa sig.
     Dom är gjorda i sten- eller lergodslera. Ibland använder jag papperslera som jag blandar till själv. Mössor stickar jag av restgarner, medan andra detaljer kan komma från gardiner, skjortor och gamla smycken.